Rewind the time to that moment I loved most
Jag saknar tillbaka så sjukt mycket, att stå där och se hur minuterna räknar ner.
När minuterna blir sekunder och sedan stannar hjärtat när sekunderna blir till noll,
blodet rusar snabbt genom kroppen och man andas tyngre. Man hör hur alla börjar skika och förvirrat ser man sig omkring, sedan stannar tiden. När man ser dig åka in på scenen, men dom stora musik-vingarna, solglasögon, dom vita kläderna och man ser hur du nuddar fötterna på scenen och allt blir tyst. Tills din musik spelas på och alla skriker av glädje och chock, hur du rör dig på scenen.
Man hänger med i både skriket och hoppningen, hur alla viftar med händerna i luften för att filma dig.
Man hinner inte tänka klart om att jag just då såg dig, jag såg dig med egna ögon.
Med mina minnen, med mina öron. Jag hörde dig på riktigt, jag såg dig på riktigt, ingenting var en dröm. Sedan kom den stunden som jag kommer minnas mest, hur du flyger över publiken och ser leende ner mot oss.
Jag tittar mot dig och just det ögonblicket ser jag verkligen hur dina bruna vackra ögon ser in i mig, du vinkar och ler och sedan försvinner den ögonkontakten på bara några sekunder. Men det kändes som minuter, hur du just då tittar in i mig, som om du viskade till mig. *You exist* Jag kan inte beskriva känslan.
Men jag grät av glädje, grät för att jag visste att min dröm just nu uppfylldes, med en extra belöning.
Dom långa timmarna kändes korta, sedan tänds lamporna och trötta börjar alla gå ut.
Ut ur konserten och bort från Justin, men mina fötter ville så gärna stanna.
Stanna och se på den svarta scenen, den scenen Justin Bieber just stod på och sjöng.
Han är just nu bakom scenen, svettig, trött och glad över att ha sjungt egenom alla sina låtar utan några problem, men jag ville inte lämna. Sakta gick jag ut från konserten, bort från globen och in till tunnelbanan, längre och längre bort från Justin, jag var glad men också en sorg sköldes över mig med tanke på att jag inte kommer få uppleva detta på ett långt tag nu, jag kommer inte kunna längta till något. Ingenting. Ibland saknar jag den kvällen så mycket att jag gråter till sömns, men jag är ändå stolt över att min dröm verkligen uppfylldes. Jag är så lycklig.♥
Trackback